Stor hälleflundra från Tromsö fiskecamp! Ett par lätta dragningar i linan, mothugg och sedan tvärstopp. Min första tanke är bottennapp men sekunden senare inser vi alla att det är något levande där nere i djupet som kröker spöet till bristningsgränsen. Markus ser helt klart skärrad ut och tanken som förmodligen slår honom är hur han skall få upp detta havsvidunder till fisk som nu står parkerad på botten drygt 60 meter under båten. Jag tittar på Björn och märker även att han är tagen av det hela innan han säger, Den här är riktigt stor.

Vi befinner oss i havet utanför Rebbenesöya och Tromsö fiskecamp. Här har det tagits flera riktigt tora hälleflundror genom åren vilket är orsaken att vi sökt oss hit. Camprekordet ligger på hela 215 centimeter men det är ingenting jämfört med de hälleflundror som yrkesfiskarna här sägs ha fångat. Det är första gången jag och Markus Teilus besöker Tromsö fiskecamp medan Björn Larsson var hit för två år sedan. Han blev direkt tagen av platsen vilket jag kan förstå. Fiskeplatserna är många då det är gott om öar, skär, grynnor och strömsatta sund. Andra positiva saker som jag noterade är att det är nära ut från campen till flera av de heta fiskeställena. Vi bodde också mycket bekvämt i den stora lägenheten som är fullt utrustad med allt man kan tänkas behöva. Rakt nedanför finns en liten miniaffär där man kan köpa mat och ytterligare några meter bort ligger båtbryggan. Sådana här saker är viktigare än man tror då man som vi spenderade 10 timmar om dagen ute på havet sex dagar i sträck. Då är det viktigt att kunna må gott och få vila upp sig mellan fiskepassen. När vi kommer fram välkomnas vi av Johnny som driver fiskecampen liksom det mesta annat på ön såsom affär och post. Johnny säger att vädret varit dåligt den senaste tiden och att allt är senare i år. När Björn var hit samma tid för två år sedan fann de hälleflundrorna rätt nära land på runt 20-40 meters djup. Längre fram mot sommaren kan de gå in på ännu grundare vatten medans de vintertid ofta söker sig ut mot djupare vatten. Under de första dagarna fiskar vi mest grundare från ca 15 till 35 meters djup vilket ger ett par mindre hälleflundror. Ju mer vi fiskar förstärks vår känsla att de stora hälleflundrorna förmodligen befinner sig djupare en bit längre ut. Sista dagarna byter vi strategi och plötsligt lossnar fisket. Vi letar upp några djupgrynnor som vi gnuggar av ordentligt. Djupet varierar från runt 40 till närmare 80 meter. Artrikedomen är imponerande och vi fångar en mängd olika fiskar som sej, lubb, uer, havskatt, långa, torsk, simpa och inte minst hälleflundra. Några

av torskarna är rätt fina med toppar på 11,5 kg (Björn) samt 10,5 kg (Mats).

Mats och Björn med fina sommartorskar på 11,5 kg respektive 10,5 kg.

Just precis i ett torskstim ett par timmar innan Markus får på sitt monster lossnar det. Som en blixt från en klarblå himmel står jag där och drillar en hälleflundra. Jag känner direkt att det är en skaplig fisk som gått på. Till en början stretar den emot riktigt bra. Den gör även ett par mäktiga rusningar och jag inser att det kan bli en lång kamp då den högg djupt (67 meter). Efter ett par minuter börjar jag få övertaget och kan ta in lina i rask takt. Snart är den uppe i ytan och glädjande nog lyckas Björn kroka den vid första försöket.

Mats med 140 centimeters stor hälleflundra som högg på en Mieko Predator Tail i färgen Norrsken.

Efter detta höjs spänningen i båten avsevärt. Vi sitter nu helspända, koncentrerade med förhoppningarna på en ny stor hälleflundra. Det dröjer inte heller länge förrän Björns rulle på hans extraspö ger ett morrande djup ifrån sig. Mothugg, böjt spö och med all säkerhet hälleflundra innan den plötsligt kliver av.

Några timmar senare är vi tillbaka där vi började. Markus försöker förgäves bryta upp fisken mot ytan med det är stört omöjligt. Björn startar båten och kör fram en bit så vi får in den rakt under båten. Nu går det aningen lättare men Markus får jobba ordentligt innan han börjar ta in lina. Efterföljande minuter blir riktigt tuffa och intensiva. En kamp om varje meter lina mellan fisken och fiskaren. Markus slit börjar snart ge resultat och ivrigt påhejad av oss andra i båten märker vi nu att fisken börjar tröttna. Synen när hälleflundran kommer upp till ytan är riktigt mäktig. En brutal fisk som får min 140 centimeters att se näst intill löjlig ut. Nu är det ett kritiskt skede och det blir inte lättare av att fisken inte vill öppna munnen. Björn visar sig dock ha nerverna under kontroll och lyckas på första försöket få in kroken där den skall vara. Medan jag och Björn därefter försöker lugna ner fisken sitter Markus helt slutkörd och tycks begrunda vad han lyckats med.

Markus med nytt PB på imponerande 185 cm

Markus nya PB simmar tillbaks i djupet

Nu när man fått smälta intrycken från resan så kan jag konstatera att vårt hårda slit lönade sig tillslut. Att fiska stor hälleflundra kan vara lätt de dagar då vädret är bra och fisken finns där man tror att den skall vara. Men verkligheten är ofta mer komplext vilket även gör fisket till en större utmaning. Vår tid här var en utmaning på många sätt men trots det lyckades vi med vårt mål, att ta en hälleflundra över 150 centimeter. När Björn var här för två år sedan exakt samma tid stod hälleflundrorna grundare vilket nog är mer normalt. Nyckeln till allt fiske är först och främst att hitta fisken, sedan fiska på rätt sätt, ha flyt och sist och inte minst att nöta hårt. I Tromsö finns chansen att ta en drömfisk, en stor hälleflundra under olika förutsättningar något vi till slut lyckades med under vår resa. Vi fiskade uteslutande med jiggar med 300-500 skallar. Säkraste kortet på förhand var jiggen Mieko Predator Tail i färgen Norrsken visade sig även denna gång leverera bäst. Förutom hälleflundrorna på 185 cm och 140 cm så fick vi även de största torskarna på denna jigg. Vädret var kylslaget men vi hade tur som slapp regn. Vindarna var också helt okej så vi kunde fiska effektivt under de flesta av dagarna.

/ Mats Nilsson, Fiskelycka i Norr